TIPSEXTRA

DEN FÖRSTA Tipsextra-matchen med Manchester United gick av stapeln den 9 januari 1971. Chelsea stod för motståndet på gamla slitna Stamford Bridge. The Red Devils vann matchen med 2-1 efter mål av Willie Morgan på straff och sedan avgjorde unge Alan Gowling, som senare skulle göra en massa mål tillsammans med Malcolm Macdonald i Newcastle och dessutom ta en akademisk examen.
 
Det var dock fortfarande Busbys generation som dominerade laguppställningen och i nästa match borta mot Stoke den 20 mars 1971 nätade legendaren George Best två gånger i ännu en 2–1 seger på bortaplan. Best, Law och Charlton skulle aldrig bli särskilt framträdande i Tipsextra, förutom att deras arv lockade många nya fans till United.
 
Efter Busby gick Manchester United in i en mörkare period. Man gick in i förbannelsen. Det gick faktiskt så illa att klubben under 70-talet fick tillbringa en säsong i andradivisionen. Flera var de managers som misslyckades att ens komma nära Matt Busbys prestationer, trots att de hade tillgång till rätt stora medel i en klubb som redan då kanske var världens mest kända. Men, trots detta, så blev det under 70- och 80-talet endast tre titlar. Alla i FA-cupen (1976/77, 1982/83 och 1984/85).
 
RON ATKINSON HADE varit närmast, men ändå inte. Två FA-cuptitlar var inte alls tillräckligt för en klubb av Manchester Uniteds kaliber. Särskilt inte med så många erkänt duktiga spelare i laget, såsom exempelvis Bryan Robson som anlände 1981. Den överlägset dyraste spelaren någonsin mellan två engelska klubbar – hela 1,5 miljoner pund från West Bromwich Albion – och erkände att prislappen inledningsvis blev ett personligt ok att bära, oavsett vad han sa offentligt. Men visst, kravet var uppenbart att han skulle leda jätten United till ligatiteln.
 
Ron Atkinson fick sparken 1986 efter att säsongen 1985/86 startat lysande i ligan och med tanke på spelarmaterialet var förväntningarna höga. Äntligen en titel. Laget tappade formen och återigen susade Liverpool och Everton om. Dessutom såg Arsenal ut att ha något på gång. Spurs hade ett lag fullt av stjärnor och till och med lilla West Ham tog sig förbi i tabellen. Tålamodet var slut och man tog det säkra före det osäkra och värvade Aberdeens demonmanager Alex Ferguson. Med tanke på hans osannolika framgångar med Aberdeen var man nog i ett läge där man insåg att fixar inte Ferguson en ligatitel gör ingen det.
 
Men det skulle dröja.
 
Katastrofsäsongen 1987 när Merseyside fortfarande dominerade fotbollen i England och Manchester United inte tycktes ens nära att utmana riktades blicken mot Alex Ferguson. Var han verkligen vuxen uppgiften?
Actionbilderna från matchprogrammen slutade aldrig att fascinera. Framsidan bjöd ofta på något laddat, men det fanns också uppslag med bildkavalkader inne i programmet, något som givetvis finns kvar än idag. Jag prenumererade själv på Evertons matchprogram under en säsong på 1980-talet och just bilder från situationer från föregående match blev kanske det enda jag fick uppleva från vissa matcher.
Bryan Robson konstaterar själv i sin självbiografi:
 
”We ́d been knocked out of the Littlewoods cup by Southampton in the third round and the FA cup in the fourth round by Coventry. We finished eleventh in the First Division, so at least no relegation worries loomed at the end, but all in all, it was a pretty miserable season. Everton won the Championship – Merseyside still ruled.”
 
Först 1989/90 togs den första pokalen och det var FA-cupen. Tålamodet var på väg att rinna ut även för Ferguson. Men efter bucklan på Wembley så verkade det inte finnas någon hejd på framgångarna. Första ligatiteln kom 1992/93 och Ferguson var på väg in i ett unikt läge där han satt stopp för den destruktiva dryckeskulturen genom att sälja spelare som Norman Whiteside och Paul McGrath samtidigt som köpet av den egensinnige fransmannen Eric Cantona blev en fullträff.
 
Spelare från 80-talet såsom Bryan Robson, Mark Hughes, Steve Bruce och Brian McClair gick mot en ny vår. Och så var den berömda gyllene generationen på väg fram: Paul Scholes, Nicky Butt, Gary Neville, Phil Neville och David Beckham.
 
Mellan 1989/90 till 2012/13 tog Sir Alex Ferguson inte mindre än 25 titlar, vilket gör honom till den överlägset mest framgångsrike managern i den engelska fotbollshistorien, ja, sannolikt överhuvudtaget.
 
Och om Matt Busby lyckades vinna med tre generationer av framgångsrika lag lyckades Ferguson med bedriften att helt utradera den frågan. Likt Liverpools Bob Paisley, fast under en längre period, skiftande han spelare undan för undan och det verkade inte spela någon roll vem som togs in – i United-tröjan blev de så mycket bättre.
 
SKÄRSKÅDAR MAN Uniteds meritlista så kan man se att av 42 titlar (räknar inte med Community Shield eller Super Cup-matcher, utan riktiga titlar) står tre managers för 36 av dem. Vi talar om tre perio- der, först under Ernest Magnall där tre titlar togs, sedan Matt Busby med åtta titlar och slutligen Alex Ferguson, återstående 25 titlar.
 
Ron Atkinson lyckades med två FA-cuper och Tommy Docherty och Louis Van Gaal med en. José Mourinho har två titlar (ligacup och Europa Le- ague). Allt fördelat på 23 managers. 
Då unge Mark Hughes i duell med Evertons Peter Reid i FA-cupfinalen 1985. Sträckta ben med dobbar före var en del av spelet på den tiden. Men viss nivå krävdes ändå och i just denna match blev Uniteds Kevin Moran utvisad efter en tackling på just Peter Reid. The Red Devils höll dock ut till förlängningen där den unge Norman Whiteside avgjorde.
NÄR SÅ TIPSEXTRA går mot ridå är Manchester United den stora klubben. Visst, Blackburn vinner ligan den sista säsongen 1994/95, men det är United som är måttstocken. Det är United man måste ta sig förbi för att vinna en titel. Arsenal står egentligen som den ende utmanaren samtidigt som Liverpool verkar ha tappat sin vinnarkompass.
 
I februari 1995 spelar United sina två sista Tipsextra-matcher. Först krossar man Manchester City i ett derby borta på Maine Road med hela 3–0 efter mål av Paul Ince, Andrei Kanchelskis och Andy Cole. Senare samma månad förlorade man dock överraskande mot Everton på Goodison Park med 0-1, vilket också blev Uniteds avsked till Tipsextra.
 
Trots att Manchester Uniteds finaste tid inte sammanföll med Tipsextra, så var det en klubb som ständigt drog till sig nya fans och alltid hade fantastiska spelare. Med 65 matcher är de det överlägset mest visade laget tillsammans med Liverpool. Alltid en gigant och alltid intressant. Tillvaron som storklubb startade efter kriget med Sir Matt Busby och har sedan dess aldrig varit ifrågasatt.

Annons