PROFILEN .- IAN RUSH

FÅ SAKER ÄR VÄL svårare än att välja ut en profil i just Liverpool FC, det tveklöst mest framgångsrika Tipsextra-laget av alla. Emlyn Hughes, Kevin Keegan, John Barnes, Ian Callaghan och Graeme Souness spelade alla oerhört centrala roller, men faller lite på antalet matcher.
 
Bruce Grobbelaar har matcherna och utstrålningen, men kanske inte den högsta lägstanivån. Phil Neal och Alan Hansen skuggar dock, därefter följer ett koppel av fantastiska spelare som ändå inte är nära. Och Steven Gerrard spelade inte en enda Tipsextramatch.
 
DÅ ÅTERSTÅR Kenny Dalglish och Ian Rush. Dalglish är nog tveklöst den bäste av dem. Kanske den bäste som någonsin dragit på sig en Liverpool-tröja. Men Ian Rush har en alldeles särskild plats i Tipsextra. Överlägset flest mål, flest matcher och en spenslig kropp med en alltför imposant mustasch som alltid såg till att Liverpool fick sista ordet genom viktiga mål och som för alla andra lags fans var den ultimata mardrömmen. Han är Tipsextra. Så det får bli Rush.
KANSKE INTE DEN STÖRSTE liraren, men väl den farligaste. Ja, rent av dödlig. En målskytt är en målskytt. En sniper som alltid ligger i bakhåll. Liverpools målkung Ian Rush är upphov till många mardrömmar hos mittbackar och målvakter under 80-talet. Dessutom mest mål i Tipsextra genom tiderna. Hela 15 stycken. Tvåorna Tony Cottee och Dean Saunders nådde endast 10 mål.
 
När Chester City i januari 1980 skrällde i FA-cupen mot dåvarande andradivisionslaget Newcastle United med en 2-0 seger där Rush gjorde mål, riktades de stora klubbarnas ögon emot den unge walesaren och intresse fanns från Manchester City.
 
MEN TROTS ATT RUSH var uppvuxen som Everton-supporter skrev han på för Bob Paisleys Liverpool i april 1980 blott 18 år gammal. Prislappen 300 000 pund var rätt saftig för en tonåring, men ganska snart skulle han visa sitt värde, som vida skulle överstiga några hundratusen pund.
 
Redan i december 1980 fick Rush göra debut. Och hans uppgift blev att fylla den skadade storstjärnan Kenny Dalglishs skor. Därefter blev det sporadiska inhopp, allt i enlighet med Liverpools filosofi att löpande ge unga spelare chansen. Först i september 1981 kom det första målet, vilket skedde i en Europacup-match.
 
Från och med januari 1982 var Rush till synes ostoppbar. Han petade engelske landslagsmannen David Johnson och bildade direkt ett fruktat radarpar med Kenny Dalglish. I vissa stunder gick det inte att stoppa honom. 
Fråga bland annat Glenn Keeley. En stackare som Everton lånade från Blackburn inför ett ödesdigert derby på Goodison Park den 6 november 1982. Kenny Dalglish var i kanonform och terroriserade Keeley och Evertons backlinje samtidigt som Ian Rush formligen sprang sönder motståndet och gjorde fyra mål i en match som slutade 5-0 på Goodison Park.
 
EN FÖRNEDRING som Evertonians än idag har svårt att glömma. Glenn Keeley hade inte en chans. Scenen var för stor för honom och han blev utvisad redan i första halvlek efter att ha dragit ned Dalglish och kom sedan aldrig mer tillbaka till Everton. Målvakten Neville Southall som skulle bli en av världens främsta och i ständiga dueller med Ian Rush under åren, petades och skickades på lån till Port Vale. Rush och Southalls dueller påminde för övrigt om de mellan Liverpools målvakt Elisha Scott och Evertons centerforward Dixie Dean på 20- och början av 30-talet.
 
Som bäst var Ian Rush i sällskap med spelgeniet Kenny Dalglish. En del menar att Rushy knappast varit så bra om det inte vore för skotten Dalglish. Och visst hade Rush svårt att göra avtryck i Juventus, men det var han inte ensam om bland brittiska spelare som på den tiden hade oerhört svårt att acklimatisera sig i Italien. Det blev bara en säsong i Turin. En parentes i hans långa fotbollskarriär.
 
EN TYPISK FOX IN THE BOX. Listig som få. Ett tydligt exempel var när Evertons forne mittback Derek Mountfield mötte Rush för första gången och slogs av hur trevlig walesaren var. Vid en hörna för Everton började Rush prata om sina nya skor som hade dåliga skosnören. Knuten gick hela tiden upp. Rush böjde sig ned och började fippla samtidigt som Mountfield följde walesaren och börja få förståelse för problemet. Plötsligt kom en spelvändning och Rush var borta innan Mount- field hade hunnit fundera färdigt på olika typer av skosnören och dess kvalitet.
 
Meriterna är minst sagt imponerande. Med Liverpool tog han fem ligatitlar, tre FA-cuper, fem ligacuppokaler och en Europa-cupseger. Personligen dekorerades han med PFA Young Player of the Year 1983, PFA Player of the Year 1984, Football Writers Player of the Year 1984, PFA Team of the Year fem gånger, European Golden Boot 1984, First division Golden Boot 1984 – och hela 8 säsonger var han Liverpools främste målskytt. Det blev även 73 landskamper för Wales under en gyllene generation som många trodde skulle ta sig till de stora mästerskapen, men aldrig lyckades.
 
Rush lämnade Liverpool 1996 och avslutade karriären i klubbar som Leeds, Newcastle, Sheffield United, Wrexham och Sydney Olympic.

Annons