Annons

PROFILEN .- KENNY SANSOM

NÄR JAG VÄXTE UPP fanns det en kille som aldrig petades ur det engelska landslaget. Ingen protesterade heller, för han var så bra. Arsenals vänsterback och lagkapten Kenny Sansoms liv blev inte som det borde blivit. Ändå hann han bli så framgångsrik som fotbollsspelare.

Det kan tyckas märkligt att jag lyfter fram just Sansom i konkurrens med legendarer som Charlie George, Liam Brady, Tony Adams med flera. Men Sansom var under nästan hela 80-talet den kille som sannolikt skrevs upp först i laguppställningen. Det blev hela 15 Tipsextramatcher, vilket kan tyckas vara något i underkant, Arsenal visades dock inte lika ofta som i slutet av Tipsextra-tiden på 90-talet.

Men lika stabil som han var på plan, lika instabil var han utanför. Kenny Sansom hade varit borta i fyra dygn och nu började familjen leta efter honom.

”We searched all the local hotels until we found you. The lady gave us the key to your room, and when we turned the lock we were so scared about what we’d find. When we saw you fast asleep, naked on the bed, with empty bottles strewn around the floor, we were actually relieved. We were relieved, dad.”

Med just de orden konfronterade döttrarna honom senare i ett gräl hemmavid som blottlade problemen och samtidigt påminde de honom om deras första tanke var att han tagit självmord, det första de såg var ett öppet fönster.

Vägen hade dock varit utstakad för unge Sansom. Succé redan i hans första säsong i Crystal Palace A-lag. Framröstad till Player of the Year. Snabb, stark, cool och med lysande inlägg. Egenskaper som King Kenny skulle excellera i fram till dess att allt gick åt skogen. Han var ju även en del av det lovande Crystal Palace som kallades för ”Team of the 80’s” och som faktiskt låg på förstaplats i ligan i början av säsongen 1979/80. Och i maj 1979 gjorde han även debut för Englands A-landslag.

MEN SANSOM VAR ÄMNAD för större  saker.  Sommaren  1980  la Arsenal ett bud på en miljon pund, där även forwarden Clive Allen ingick som inbyte. Allen hade precis anlänt till Arsenal och ansågs som en av de mest lovande målskyttarna i landet. Managern Terry Neill tvekade dock aldrig när den talangfulle vänsterbacken kunde köpas och Clive Allen gick därmed till Crystal Palace utan att ha spelat en enda tävlingsmatch för Arsenal.

Sansom skulle cementera vänsterbacksplatsen i Arsenal och i landslaget. Redan 1981 röstades han fram till Arsenals bäste spelare och under åtta år missade han få matcher. Hans 37 landskamper på raken mellan maj 1984 och april 1987 slås endast av Billy Wright och Ron Flowers. Totalt sett blev det 86 landskamper och han är tillsammans med Peter Shilton den som har gjort flest landskamper på 80-talet, 84 stycken.

En period de flesta platser var ”up for grabs” (till och med Bryan Robsons i vissa lägen), utom King Kennys. Han höll en makalöst jämn och hög nivå. Åtta säsonger (1979/80 -1986/87) på raken blev han uttagen i PFA Team of the Year. I landslaget fanns spelare som West Bromwichs Derek Statham och Liverpools Alan Kennedy som aldrig fick chansen, trots att de var riktigt bra spelare, men Sansom var bättre.

Livet  lekte  och tillsammans med frun Elaine blev de fasta inslag i Londons innekretsar. Sansom älskade chablis och champagne och kallades för Mr Crisp eller Mr Chablis.

Uppväxten var rätt så bekymmersfri barndom, även om han levde med en förälder, fadern var frånvarande och i grunden en rätt hopplös person. Alkoholdebuten kom relativt sent och det var just pappan som bjöd. Då var Sansom redan en firad ung stjärna och effekten av alkohol var direkt och underbar, såsom adrenalinet när han gick till bookmakern.

Men under många år kunde han – som så många andra fotbollsspelare på 70- och 80-talen – hantera alkoholen och spelandet, såtillvida att det inte drabbade fotbollen.

HÖJDPUNKTEN I KARRIÄREN med Arsenal blev ligacupfinalen 1987. Charlie Nicholas avgjorde med två mål, men Kenny Sansom ledde laget som kapten och gjorde en kanonmatch. Det skulle bara bli en pokal, han ganska bra precis prickade in en av Arsenals mest pokaltorra eror genom tiderna.

Ligacupfinalen blev också vattendelaren i Sansoms karriär. Spelberoendet och spriten började ta över alltmer. I det katastrofala EM:et 1988 stod han för en miss mot Irland, vilket också ledde till en mycket smärtsam förlust för engelsmännen och i faggorna fanns för första gången en värdig utmanare om vänsterbacks-positionen i Stuart Pearce från Nottingham Forest.

Bara några månader före Sansoms trettioårsdag var landslagskarriären över. Under turneringen hade han misskött sig, vilket uppdagades när en besviken Bryan Robson tog Sansom och någon till på bar gärning med att dricka vin på hotellrummet en bit in i den för England katastrofala EM-turneringen 1988.

”Ok, lads, that’s enough. We have important games to play.”

Men Sansom behövde vinet. Det hade tagit över.

I Arsenal strulade han också, även om managern George Graham gav honom flera chanser, vilket var rätt ovanligt för den erkänt hårde managern. Kenny Sansom visste också om att bråkar man med Graham åker man ut, men det hindrade inte honom för att ställa till det vid flera tillfällen. När det gick rykten om att Graham ville köpa Nigel Winterburn från Wimbledon blev Sansom förbannad och han kände även att hans kaptenskap var ifrågasatt. Han konfronterade Gra- ham och fick svaret:

”Your position is not in question, Kenny. You’ll be my first choice at the end of the season, and you’ll be my skipper. I’m buying Nigel Winterburn as a squad player and there’s nothing else to it. Liverpool has a big squad, and I want a big squad.”

Graham insåg dock vartåt det barkade, och ganska snart utnämnde han blott 21-årige Tony Adams till kapten. En ledartyp som skulle bli en legendar och leda laget till stora framgångar, men som också hade missbruksproblem. Något han åtgärdade och kom upp på banan igen. Nigel Winterburn började som högerback. Snart övertog han dock Sansoms plats.

EN ALLTMER SORGLIG figur lämnade sitt älskade Arsenal efter att relationen med Graham till slut blev ohållbar. Han värvades till Newcastle efter en barrunda med lagets jovialiske tränare Jim ”The Bald Eagle” Smith, som ofta förordade vikten av att ta en liten skvätt konjak före match var snarare stärkande än något annat för spelarna.

Mr Crisp eller Mr Chablis, den glamoröse men också pålitlige ledaren var inte längre King Kenny. Fotbollskarriären kunde kanske blivit en av de allra bästa i Arsenals och Englands historia om han spelat ytterligare några år och spriten inte tagit över. Men trots det så är han och förblir King Kenny av Highbury.

Annons